Nationella minoriteter

Sveriges fem erkända nationella minoriteter är judar, romer, samer (som också är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar. Den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas rättigheter förtydligas genom lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2010 och gäller i hela landet.

Sveriges fem nationella minoriteter

Sverige erkänner fem nationella minoriteter och minoritetsspråk:

1. Judar och jiddisch
2. Romer och romani chib
3. Samer och samiska
4. Sverigefinnar och finska
5. Tornedalingar och meänkieli

Dessa grupper har funnits i Sverige under lång tid – i flera hundra år – och har därför en historisk koppling till landet. De har egna språk, kulturer och traditioner som skiljer sig från majoritetsbefolkningens. Genom Sveriges anslutning till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (1999) och minoritetsspråkskonventionen, har dessa grupper fått ett särskilt erkännande och skydd i Sverige.

Vad innebär det att vara en nationell minoritet?

Att tillhöra en nationell minoritet i Sverige innebär att man har vissa rättigheter och att staten har ett ansvar att skydda och främja dessa gruppers språk, kultur och möjligheter att påverka samhället. Detta regleras i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2010 och gäller i hela landet.

Några viktiga rättigheter är:

Rätt till språk

• De nationella minoritetsspråken har ett särskilt skydd. Dessa är: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
• Den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig, utveckla och använda sitt nationella minoritetsspråk.
• Barn har rätt att få modersmålsundervisning på sitt minoritetsspråk.
  

Rätt till inflytande

• Minoritetsgrupperna ska få möjlighet att påverka i frågor som rör dem. Barns och ungas möjligheter till inflytande ska främjas särskilt.
• Kommuner, regioner och statliga myndigheter har skyldighet att samråda med minoriteterna samt informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas skyldigheter enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
  
  

Rätt att bevara och utveckla sin kultur

• Det allmänna ska stödja, skydda och främja minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin identitet, kultur och sitt språk i Sverige.
  
  

Samer – Sveriges urfolk

Samerna är inte bara en nationell minoritet utan också ett urfolk, vilket ger dem ytterligare rättigheter enligt internationell rätt. De har bland annat särskilda rättigheter till mark och kultur, och ett eget folkvalt parlament, Sametinget, som arbetar med frågor som rör samisk kultur, språk och rennäring.

Förutom de generella bestämmelser som gäller alla nationella minoriteter, finns särskilda rättigheter inom så kallade förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska. I dessa kommuner har minoriteterna rätt att använda sitt språk i kontakter med myndigheter, både i tal och skrift. Myndigheterna inom dessa områden är skyldiga att tillhandahålla personal som kan språket eller språken. Kommunerna ska dessutom kunna erbjuda både barnomsorg och äldreomsorg på de aktuella minoritetsspråken. Håbo kommun är del av det finska förvaltningsområdet. Här kan du läsa mer om vad det innebär för dig som sverigefinsk kommuninvånare.

Varför är detta viktigt?

Att erkänna och skydda nationella minoriteter handlar om att värna om mänskliga rättigheter, motverka diskriminering och bevara kulturell mångfald. Många minoriteter har historiskt utsatts för förtryck, diskriminering och assimilering, och därför är det viktigt att ge dem möjlighet att återta och stärka sin identitet.